Tuggad Kärleksört
Så var det måndag igen då, en dag utan regn (kors i taket) och nog har vi dessutom kunnat skönja några solstrålar. Jag har just gått ett varv i min trädgård, det tog bara någon minut, och hittade min sargade Kärleksört. Kärleksört ska ju vara rådjurssäkert, så vem har då ätit av den? Och hur skyddar jag den från att bli helt uppäten?
Idag har jag fått ett brev med fröer av Elle, (Tack, fina du, jag har just hittat de röda som jag skickar till dej i morgon!) vi har bytt aklejafröer och hon har dessutom skickat med fröer från vit stjärnflocka så nu måste jag googla och läsa mej till hur jag ska få dessa små att bli fina plantor hos mej.
Kär läsning och så lär jag något trädgårdsnytt idag med!
Jag har samma problem, varje höst blir blommorna uppätna, antar att det är rådjuren.
SvaraRaderaHade en katt en gång som också var helt galen i kärleksört.
Ha det gott!
Äter inte råddjur kärleksört? Det trodde jag dom gjorde - man lär sig något varje dag =)
SvaraRaderaKanske är det en kanin. Eller varför inte räven. Dom äter ju rätt mycket växter också ..
Hur som helst - tråkigt på en så fin blomma.
Kram!
Hmm, ingen aning. Annars brukar ju kärleksört få vara ifred..
SvaraRaderaHoppas du får ha resten i fred.
Ha det bra!
Kram Camilla
Kul att de kom fram! :D Ser fram emot den röda sorten...
SvaraRaderaVet inte vem som tuggat i sig din kärleksört. Jag har flera plantor och dem rör ingen. Inte ens rådjuren. Sätt upp en övervakningskamera! ;))
Kram!
Våra rådjur verkar älska kärleksört!
SvaraRaderaJust nu äter de upp bladen. Tidigare i sommar åt de blommorna. En del plantor är helt stubbade.
Kram Agneta
Kanske en hare?
SvaraRaderaKram Annika
Äter inte rådjur ALLT?? Kärleksört måste ju vara riktigt saftigt och fint dessutom :)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaApollofjärillens gröna larver kläcks i april och tuggar i sig bladen och blomskotten. På grönbladiga kärleksört ser man inte larverna förrän skadan har skett, på de rödbladiga är det något enklare, förutsatt att man har som vana att gå sina växter nära, vilket kan vara svår att hinna med på försommaren.
SvaraRadera