6 september 2013

Mitt sorgebarn


Trist syn, hela tegelmuren klädd i fula luktärtsrankor, skadade av mjöldagg (?) och misskötsel ...


...men i toppen kommer det vackra väldoftande blommor!

Det är verkligen inte vackert och jag längtar nästan till att få ta bort dem, men så länge det kommer blommor kan jag inte göra det. Jag får rikta blicken mot himmeln när jag är på atriumgården. Och där jag (vi) mycket! Fortfarande är det fantastiskt sommarvarmt här och att vi kommit en bit in september är svårt att tro.

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut och jag är väldigt stolt över mej själv.

Tada...jag tränade på morgonen! Alla som känner mej vet vilken sensation detta är!

Jobbade mina fyra timmar efter lunch idag och att ta sovmorgon är numera en omöjlighet, så för att inte slösa bort värdefulla timmar på ingenting gick jag till gymmet direkt efter frukost.
Och där var jag med om en annan ny upplevelse.
Jag har börjat mina pass med 10 minuter på löpbandet för att värma upp och det har alltid känts tråkigt och tungt, när jag närmat mej de 10 minuterna har jag räknat ner...idag när jag sprungit 8 minuter kände jag plötsligt hur härligt och lätt det var...och jag sprang 20 minuter och skulle kunnat fortsätta om jag haft tid.
Nu längtar jag till nästa gång jag får springa på det där bandet och snart ska jag ge mej på att springa i natur. Stolt och glad att jag (äntligen) tar hand om mej!

Nu ska jag gå ner och hålla maken sällskap vid fotbollsTV:n, det är visst något kval på gång.

Ha en fin helg!


3 kommentarer:

  1. Så härligt att du känt på den härliga känslan av att vilja springa längre/mer. Kanon!
    Verkligen bra jobbat att träna på morgonen om man inte är morgonmänniska.
    Idag sprang jag efter jobbet. Slutade 12.30, bytte om på jobbet, körde halvvägs hemåt och sprang i en skog i Åhus. Hem till trädgården sen.

    Jag håller också maken sällskap nu under fotbollen.

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Så härligt att höra att du kommit igång och börja träna...i DIN takt :) Tror du kan se ditt sorgebarn som en symbol över ditt liv det sista. Nederdelen av planteringen kan vara dit slit och din kamp med hälsan och de vackra blommorna längst upp...Ja, det är ju en underbar symbolik :)
    Ha en fin helg.
    Kram Annika

    SvaraRadera

Tack, fina du, för att du tänker om mitt inlägg!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...